2014-04-14

En idyll i djupaste Småland (2013-07-24)

Hittade ett inlägg från förra sommaren som jag aldrig publicerade. Kollar igenom gamla bilder och minns fina dagar :) Hade några sköna dagar "hemma" hos mamma och pappa. Lugnt och skönt och väcker natur. Både jag och Chilli tyckte det var mysigt. Här kommer några mobilbilder. 

2014-03-18

Time for a change!

Behöver en nystart!

Jag vill verkligen komma igång och blogga igen. Jag behöver rutiner och jag behöver också få ner tankar och bilder. Att vara sjuk, att inte ha ett jobb, att kämpa varje dag med olika hinder är inte lätt och då behövs en fast punkt. Jag har andra fasta punkter som håller mig ovanför vattenytan, men jag känner ändå att jag behöver något mer. Jag hoppas att min blogg kan bli något som känns roligt och lätt men som ändå fyller en viktigt funktion i min vardag. Senaste tiden har varit tuff och jag orkar inte ens små och roliga saker. Hoppas att det kan vända nu när våren kommer!

Börjar med att designa om sidan. Den har ju sett ut så här ganska länge och jag vill ha något nytt och ljust. Skapade ju en blogg till i ett försök att göra det lite lättare där. Men det är ju Alldeles alldeles lagom som är min blogg :) det är här jag vill vara.

Så om ni vill, häng med på min resa mot nya tider :)

Over and out!
Vår fantastiska utsikt en vacker vinterkväll - hejdå vintern!

2014-01-22

Inte alls tokigt!

Efter en jobbig eftermiddag så strosade jag runt lite på stan. Onsdagar är det torgdag. Inte så mycket idag då det är minusgrader. Men några uppvärmda tält fyllda med vackra blommor fanns det. Då kändes det lite bättre.

Känns bra att bo så centralt igen. Mysigt att promenera till stan. Gator kantade med gamla stenhus. Små butiker längs med det kullerstens belagda torget. Har förresten hittat en trevlig liten second-hand butik. I måndags hittade jag ett fint fat och några böcker. Har börjat läsa Camilla Läckbergs böcker. Fastnade direkt när jag plöjde igenom de första kapitlen på Isprinssessan. Till min glädje hittade jag två av hennes böcker i denna butik för 5:- st. Idag ytterligare en :) Perfekt! 

Köpte även med mig lite färgglada blommor hem. Tände några ljus, åt en sallad och läste min bok. Ganska mysigt faktiskt. 

Sen pussade jag på mina älsklingar. Sen sov jag en stund. Sen åt jag en vaniljmunk. Inte alls tokigt!


Jag faller men reser mig upp igen.

Ibland är det tungt. Ibland blir det inte bättre. Ibland är det som det är. Man är fast men ändå inte. Man står upp men faller. Man faller men står upp.


Idag var en dag jag tvingade mig upp. Trots sömnlösa nätter måste man gå upp. Idag var ett möte på af oundvikligt. Ett möte som jag ville skulle vara över innan det började. Ett möte som när det var över jag önskat att det aldrig varit. Fått ny handläggare. Igen. Den förra var kanon. Denna likaså. Men vad kan dem göra för en som inget orkar. Vad kan dem göra åt alla regler som får en stor del av mänskligheten att känna sig mindre värda. Vad kan dem göra åt regler som gör att vissa inte passar in i samhället. Du är sjuk. Du är inte sjuk. Du kan inte jobba. Du kan jobba. Vem har rätt? Ja uppenbarligen alla utom jag. Den som faktiskt vet. 

Jag klarar mig. Det gör jag alltid. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk brukar jag säga... Det är jag inte. Men trots mörkret, djupet och alla eländiga dagar så finns det nog en styrka. Det finns också familj, vänner och en tro och ett hopp. Samhället är inte det som ska forma mig eller bestämma vem jag är. Dock påverkas jag precis som alla andra. 

Vad jobbar du med? Vad vill du jobba med i framtiden? Det är väl det alla frågar en. Men vem är egentligen du?

Jag vill bli bättre på något. Kunna något. Utvecklas. En kreativ klump som kämpar för att bli bra på något. En kreativ klump som kämpar sig upp ovanför ytan när allt annat tynger ner. En färgklick. Ett ljus. En grå värld som ändå är vacker. Det vill jag fånga för att sparas till en annan grå dag. Jag ser. Jag tänker. Ibland för mycket. Så mycket som vill ut. Men som stannar. Inlåst i mig. Ingen som vet. En kreativ klump som kämpar sig upp ovanför ytan. Men som ibland trycks tillbaka ner.  

Ibland är det tungt. Ibland blir det inte bättre. Ibland är det som det är. Man är fast men ändå inte. Man står upp men faller. Man faller men står upp. 

Jag faller men reser mig upp igen.


2013-11-16

A place to call home! ...or two!

Vi är mitt uppe i flytt nu och spenderar dagarna bland flyttlådor och högar med saker att rensa. Vi är helt slut!

Slita av håret? Jo, tanken har slagit mig. Fast jag gillar mitt hår. Jag klippte mig i och för sig för några veckor sen. Kände för en förändring som jag brukar göra på hösten. Men tyvärr ångrar jag mig. Det går att fixa till så att även jag gillar det. Men det är just det med att fixa till håret... Jag gillar inte att man ALLTID måste fixa till det. Det är så skönt att bara duscha och sen dra fingrarna genom håret så är det klart. Speciellt nu när man har så mycket annat att göra. Vem orkar slänga i hårprodukter, föna och platta håret varje dag?!?! Inte jag...

Hur som helst, håret är kortare, luggen hänger i pannan och hösten är här. Och vi ska FLYTTA!

Kan knappt fatta att vi på några veckor sålde huset, skrev på papper
på en lägenhet och var i full fart med att rensa ut i förråden. Vi har pratat länge om att göra detta men det har inte blivit av. Helt plötsligt så gick allt i rasande fart och nu har vi alltså påbörjat vår resa tillbaka till stan igen.

2004 när vi var nygifta bodde vi faktiskt mitt i centrum. Det kändes bra i något år men sen blev det alldeles för livat och en gräsmatta lockade. Nu är det ett enklare liv och närhet till stan som lockar. Men inte mitt i smeten igen. Vi håller oss lite på kanten :) men med utsikt över stadens ljus och promenadavstånd till stadens kärna. Vårt nya äventyr kan börja!

Vi lämnar alla barnfamiljer, millimeter perfekta gräsmattor och moderna villor för en lägenhet på tredje våningen med balkong.

Kommer jag sakna vårt hus? Självklart. Det har varit vårt hem i över 6 år. Det är hemma... Men vart vi än bor finns ju kärnan i hemmet. Jonathan, Chilli och jag. Och soffan och bioanläggningen :) Jag kommer sakna trädgården och altanan, men inte att sköta allt. Jag kommer sakna hästarna och fåren och den vackra naturen. Men jag är redo för nya fotomöjligheter i form av gamla hus, kullerstens klädda gator och grönskande alléer.

Jag är redo för något nytt!

Någon som inte alls har något emot att bo i ett hav av lådor är Chilli. Hon fullkomligt älskar det och kommer skuttande när man ska vika upp en ny låda. Hon sover gärna i någon bananlåda under dagen och älskar att busa runt bland alla prasslande papper. Hon charmar oss med alla söta upptåg och det gör det lite lättare att flytta. För jobbigt är det. Slut är vi. Och något övermäktigt känns det emellanåt. Men snart är det jobbigaste över och då kan vi alla slå oss till ro i ett nytt boende som vi snart kan kalla hemma!



Over and out!

2013-10-29

One, two, three, clear! ...beeeeeeep...


Trying to revive my blog. Are you with me?

Bip. Bip. Bip. Bip...

Stay tuned!

2013-06-12

Juni

Som jag har längtat efter lite färg. Det kändes som en extra lång, mörk, kall och framför allt grå vår. Men när våren väl kom small det till ordentligt. På bara några timmar slog allting ut. Och nu är det grönare än någonsin.

Många säger att hösten är skönare för då varvar man ner och det blir en härlig luft och vackra färger. Våren känns stressig trots att också den är vacker. Visst är det sant. Gräset ska gödslas och klippas, blommor ska planteras och möblerna ska dammas av och ställas ut. Kanske lite vårstädning inne också. Men trots all detta så tycker jag ändå våren är underbar.

Allting börjar leva igen. Jag mår bra av att se alla färger och allt i naturen komma till liv igen. Det blir varmt och skönt och kanske man får en liten fin solbränna så man känner sig fräsch. Och när sommaren kommer, ja då har man semester, grillkvällar och annat att se fram emot.

Trots getingar och mygg så är sommaren underbar!



Humlorna flyger från blomma till blomma. Fåglarna kvittrar och blåmesarna bygger bo. Himlen är fantastiskt blå och solen strålar värmer på.

Tyvärr har detta varit en av de jobbigaste vårarna. Trots att våren och nu sommaren är i full gång med underbart väder och underbar natur så mår jag sämre än på länge. Men jag njuter av de stunder jag kan. Och kameran hjälper mig att förlänga de stunderna.

Nu har jag även en alldeles egen liten fluffboll som håller mig sällskap om dagarna och får mig att le även under de svåraste dagarna.

Hon må vara den mest fotograferade katten som finns. Men det finns ju en mycket bra anledning till det.


Hon är ju världens sötaste!
Åh vad allt doftar gott!


Alla bilder: Copyright Marielle 

Over and out!